Tankar har funnits en tid att öppna en egen sida på hemsidan där jag skriver av mig det jag har i huvudet. Tycker att det på sista tiden har blivit alldeles för fullt däruppe och detta kan ju kanske vara ett bra sätt att skapa mer utrymme, kanske minnet blir bättre också....

2010-01-17:
* Äntligen har jag min laptop iordning igen! Jag hade planerat att uppdatera hemsidan en hel del under långledigheten över jul men då jag bara haft min gamla dator i bruk, medans laptopen varit på service (igen). På min gamla dator gör man bara det absolut nödvändigaste, eftersom den är såååå seg, så det blev inte så mycket uppdateringar som jag hade velat. Många sidor ligger långt efter med nyheter... har börjat fundera på om jag ska ta bort dom Svenska sidorna och bara ha sidan på Engelska, för att spara tid. Nåväl, vi får se....

* Helmer - Manaca's Fellow Feeling har visat sig vara en riktig naturbegåvning ute i skogen. Den enda träning han fått är viltspårsträning och har klarat anlagsprovet och fått ett par 1:a pris i öppen klass, men till ägarnas och jägarnas förvåning så visste han precis vad han skulle göra vid fågeljakt också! Tänk vad häftigt det är när deras instinkter bara kommer fram sådär.. Dom sköt ett 20-tal fåglar för Helmer på en dag, han både stötte upp och apporterade som ett "jehu", och vid dagens slut ville han bara fortsätta så han fick kopplas för att sluta för dagen. Han var också med på rådjursjakten och visade att viltspårsträningen kan utnyttjas på "riktigt"! Stort tack till matte Carina Jansson för foton och rapport!

* Årets Cocker i Finland verkar vara en komplicerad historia... där kan faktiskt 2 olika hundar bli årets Cockrar!! I år blev Spanielklubbens Årets Cocker Bender - Ch Fenbrook Ain't No Other, ägd och uppfödd av Taava på kennel Fenbrook. Benders mamma är Freja - Ch Manaca's Xcuse My Conduct så vi är stolta över den inblandningen ;-) Cockerklubbens vinnare blev Indian - Ch Corralet Indian Savage som ägs av Nina på kennel Northworth. Här hemma har vi just nu 2 avkommor efter honom så vi är stolta över den lilla inblandningen också ;-) Stort grattis till både Taava och Nina!!
Årets avelstik i England blev min Sonja - Ch Manaca's Undesingned Dream, helt otroligt!! Detta uppnådde hon genom hennes avkommors framgångar i England, alltså Sandy och Hannahs Desi och LillSonja. Ingen annan tik har gett avkommor som tagit fler cert och poäng än dom 2. Desi har fått 3 cert och championat och LillSonja 1 cert och flera reserv cert. Ett jättegrattis till Sandy & Hannah för dessa otroliga framgångar! Tänk att en Svenskfödd Cocker är årets avelstik i rasens hemland, det känns stort...
Årets junior i Danmark blev den så otroligt vinstrika Timmy - Ch Manaca's Rough and Ready. Ett jättegrattis till Kristine och Steen!!

* Poppi - Manaca's Fool In Fashion är den första ur Greta och Johnnys kull att flytta hemifrån. Jag tycker tiden jag har valparna hemma bara går fortare och fortare, kan inte fatta att dom redan är 8 veckor gamla och flyttfärdiga... Och valparna ur den senaste kullen är alltid dom vackraste, och så ska det väl vara! Poppi fick flytta till Mona och Mimmi - Manaca's In ShipShape som snart blir 10 år gammal. Greta fick som ett minna av dom ett superfint halsband som matte Mona själv sytt. Hon kommer att ha egen designade och sydda halsband och lite annat till försäljning och dom kommer att kunna ses på hennes hemsida www.hottadoggar.com , dom senaste halsbanden, som jag fått ett av,  finns ännu inte ute på bild men kommer snart... Där finns också massor av superfina bilder att se från Mona och Mimmis äventyr, och dessutom massor av skön konst.

* Tråkiga nyheter fick vi i början av året att Kassu - FI VCH Manaca's Tempest In A Teapot hastigt gått bort. Mitt djupaste deltagande till Kassus familj i Finland, som hann med mycket skoj med honom innan han gick bort i Januari, endast 1½ år gammal...

2009-12-11:
* I senaste numret av Cockertidningen (nr: 3 2009) kan man läsa en fortsättnings artikel om Cockerns mentalitet. Som jag skrev om senast i detta forum så tycker jag att det är bra att temperamentsfrågan diskuteras, tråkigt bara att det nu har gått till person attacker om vem som har rätt och fel. Jag trodde dessutom att det var kutym att om man blir omnämnd med namn och direktlänk i en tidningsartikel så ska man alltid få chans till att bemöta skriverierna, men tydligen inte i Cockertidningen... jag fick aldrig veta innan den kom ut att jag var omnämnd i en artikel.
Artikelförfattaren i detta fall tycker att jag har helt fel när jag säger att det är upp till uppfödaren att avgöra om en tik ska gå i avel eller ej, hon anser att det är upp till hanhundsägare, uppfödare och valpköpare!? Hur i all världen ska en hanhundsägare kunna avgöra vilken mentalitet min tik har när jag kommer dit med en höglöpande tik som kan bli lite skrämd av en påflugen hane? eller hur ska en valpköpare kunna bestämma det? Genom att säga att "jag tycker inte du ska avla på den tiken eftersom den morrar åt mitt barn"? I slutet är det fortfarande mitt beslut som uppfödare att avgöra om tiken ska ha valpar eller ej. Någon hane lyckas jag nog alltid hitta åt den! Det var det som jag försökte få fram i mitt tidigare stycke, att det är upp till varje uppfödare OCH hanhundsägare att avgöra om den hunden har ett tillräckligt bra temperament, förlåt, jag använde fel ord igen, rätt mentalitet, att gå i avel.
Artikelförfattaren kan inte heller hitta några arbetsmeriterade hundar på min hemsida? Antingen har hon dålig syn eller så är 17 st viltspårschampions tydligen inte nog arbete för den här artikelförfattaren, trots att hon vid ett besök hos mig för inte alltför längesedan tyckte det var så bra att se att jag även arbetade med mina hundar, förutom utställningarna.
Dom flesta jag pratat med om mentaltest vet inte hur dessa resultat ska användas. Ska man som ny uppfödare av rasen kunna mentaltesta sin hund och på så sätt få reda på om den är ett ämne för vidare avel? Inte ens artikelförfattaren, som utger sig för att kunna en hel del om mentalbeskrivning, kan med säkerhet kunna säga vad som är bra eller dåligt, bara vad hon själv tycker, och det är ju i sammanhanget helt irrelevant! Det är lika "luddigt" att skryta om mentalbeskrivna hundar på sin hemsida (som om det vore en merit) som något annat, det är fortfarande bara text på ett papper.
Artikelförfattaren avslutar sin artikel med en uppmaning till mig och andra uppfödare om upp till bevis!? och kommer sen med luddiga frågeställningar som hon tycker vi ska ge svar på våra hemsidor. Hur vet vi vad våra hundar har för mentalitet? Vad gör vi för att veta och visa omvärlden vad våra hundar har för mentalitet? Att sitta och beskriva med, som artikelförfattaren själv säger, med luddiga ord om sina hundar på sin hemsida är bara en liten del, den andra delen jag tillämpar är att erbjuda presumtiva valpköpare och ägare till tikar som som vill använda mina hanar, är att komma på besök och träffa alla hundar, som hos mig lever i en enda flock. För att så många hundar ska kunna gå i en flock tillsammans med hanar och tikar i alla olika åldrar kräver ett väldigt stabilt temperament bara det, det vet dom flesta. Men... en hund kan trots detta uppvisa en oönskad mentalitet som är svårt för en tillfällig besökare kan se. Det är det jag menade i min ursprungliga artikel, att det är i slutändan alltid upp till ägaren av den hunden, att ha ärligheten nog att avgöra om just den hunden ska gå i avel eller ej.
Tråkigt att artikeln som började bra helt urartade på slutet. Jag hade hoppats på debatt om Cockerns mentalitet, inte en fråga om vem som har rätt och fel och ordklyverier.

* Att välja valp är en av uppfödandets mest spännande delar. Jag brukar se ut dom valpar som är mest lovande för utställning redan i valplådan, och om dom "håller" hela vägen upp till 8 veckors ålder så brukar det bli riktigt bra. Ibland händer det dock att man får ändra lite under resans gång, speciellt om jag tagit in nya linjer. Jag brukar rekommendera mina valpköpare att jag får välja valp åt dom eftersom jag känner till mina linjer och vet hur dom utvecklas, precis som jag litar på dom uppfödare som jag tittar på valp hos, även om jag måste "känna" för den valp som jag tar med hem. Det gäller ju inte bara utseende som gör att jag placerar en valp hos en speciell familj utan även hundens sätt. Den vildaste valpen i en kull skulle kanske inte passa bäst hos ett äldre par tex. Det händer också att min önskan att få rätt hund till rätt hem kan göra att valpköpare blir lite misstänksamma, speciellt om den valpen blir sist kvar i kullen. Det har hänt många gånger att jag sparat på den bästa (för utställning vill säga) valpen för att få den till en utställningsintresserad istället för ett sällskapshem. Ett exempel är tex Timmy - Manaca's Rough and Ready. Han råkade bli sist kvar i kullen då jag inte hade nån som var intresserad av en röd/vit hane till utställning just då. Många som ringde, frågade misstänksamt vad det var för fel på honom som var sist kvar... Nu hamnade han till slut hos ett par i Danmark som har otroligt kul med honom i ringarna, så än en gång var det tur att jag hade is i magen och väntade på rätt hem till rätt familj!
Genom teknikens under kan jag följa dom valpar jag sålt utomlands, så kul! Häromdagen fick jag en videofilm på M. Shilly Shally i USA som utvecklats till en strålande vacker dam. Om jag lyckas klura ut hur jag lägger in videofilmer på hemsidan ska jag lägga ut den så ni får se också. För någon vecka sen satt jag och chattade på MSN med Nicole i Singapore som har Levi - M. Don't Look Now, och hon har även en webcamera på sin dator så jag kunde inte bara se Levi, utan hon tog en promenad med sin laptop så jag kunde se hur Levi bodde, helt otroligt!

* Världsvinnarutställningen gick i år i Bratislava. Jag gick hemma och var lite ledsen över att inte kunna åka detta år, men så här i efterhand ganska så glad att jag sparade in dom pengarna. Det går ju åt en hel del, både pengar och förberedelse för en sån resa. Det är ju anmälningsavgifter, respengar, boende och dessutom betala hundvakten hemma. Dom flesta har väl redan sett resultaten och reglerna bara måste ändras! Det KAN inte få vara tillåtet att man får ställa en hund för sin uppfödare! I reglerna står det att en domare inte får döma en hund som bott hos, varit på trimning hos, eller på annat sätt träffat under dom senaste 6 månaderna före utställningen. Men det finns inga regler på att man inte får ställa sin hund för sin egen uppfödare! En domare måste ju alltid döma ärligt och måste alltså också döma sin egen uppfödning precis som alla andra som kommer in i ringen, men det måste vara otroligt pinsamt att behöva göra det. I dom flesta länder anmäler man helt enkelt inte för sin uppfödare, men det hör bara till god sed, inte för att man inte får!

* Till helgen ska jag hålla en utställnings trimkurs i Linköping. Det är Östergötlands Cockerklubb som anordnar. Jätteskoj att det är så många anmälda, så jag ser riktigt fram emot det! Det har varit lite jobbigt att INTE sätta saxen i dom 3 hundar som jag ska ha med som visningsobjekt på kursen bara... Otto gjorde jag iordning igår och trimmade ena sidan på, ni kan tänka er att han ser rolig ut, liksom lite sned, på nåt sätt. Jag kommer att lära ut lite trick som tex hur man får en hög hund att se lägre ut, en lågställd mer upp på benen och hur man kortar ihop en hund, jodå, knepen är många ;-) Men viktigast är nog att kunna framhäva dom bra detaljerna på sin hund och kanske dölja dom mindre bra lite grann. Jag hittade några nya saxar till väldigt bra priser i Dortmund senast och nu är det SÅÅÅ kul att trimma. Jag köpte en lång sax som känns som man klipper i smör med. Jag hittade även en tass sax i smaragdgrönt, som matchar fint ihop med min rosa effilerings sax! Ja, lite löjligt kanske med ärtiga färger på redskapen, men det ÄR faktiskt roligare att trimma med ärtiga saxar! Nej men allvarligt, bra verktyg är a och o när man ska få till ett fint resultat.
Hemma går Greta högdräktig och är beräknad till nästa vecka. Hon ligger på rygg och visar magen hela tiden och varje gång jag böjer mig ner för att klappa henne på magen kommer dom andra damerna och kastar sig på rygg dom med, så det blir en hel ryamatta med Cockrar. Ja, jag vet att jag har visat detta förut men jag tycker det är såå charmigt, och jag tror damerna vet om det! ;-)

2009-06-16: Hemma idag...
* Hemma idag då jag egentligen skulle ha ställt ut i Borås, pga av sent återbud från hundvakten... känns lite tråkigt då jag hade fått all ryggpäls av Patric och han skulle gått i juniorklass för första gången. Såg dessutom fram emot att få träffa en massa goa vänner där, men det får väl bli en annan gång... Det brukar bli ordentligt varmt på utställningsplatsen i Borås så kanske bäst att vara hemma ändå, och Vanja som var anmäld har helt plötsligt blivit ordentligt dräktig så hon hade inte kunnat följa med ialla fall. Så istället sitter jag nu i trädgården med laptopen och en kopp kaffe med hundarna utslagna av värmen runtom mig. Alla har just fått en tuggpinne och har hittat ett hörn i skuggan att avnjuta det på.
Det här med hundvakt är ett gissel för många hunduppfödare och det är svårt att hitta varaktigt folk som är duktiga på alla delar av kennelarbetet. Att jobba på kennel består ju till stor del av städning, men dom måste också ha bra hand med hundar och kunna ta egna initiativ där det behövs. Jag har tänkt på att man borde starta nån sorts avbytarservice, typ likadan som dom har på bondgårdar. Med dagens arbetslöshet borde det vara en utmärkt idé och det finns ju massor av människor som skulle vilja arbeta med hundar. Skulle det finnas en sån service att tillgå så skulle iallafall jag anlita folk därifrån! Jag började själv som kennelhjälp en gång i tiden och spenderade 4 somrar i rad på både hundpensionat och kennlar. Det var jätteskoj och otroligt lärorikt att få lära sig om hundars beteende, skötsel och hundavel!
Cockerns temperament verkar vara på tapeten igen. På nätet kan man läsa en spansk studie som visar att Cockern är världens elakaste hundras och i Cockertidningen fanns hela 3 artiklar som var temperamentsrelaterade. Jag har också märkt på dom trimhundar som kommer hit att ägarna har mycket frågor om beteende och temperament, några av dom har problem men just i deras fall är det små problem med unga hundar som, med lite handledning, säkert löser sig. Lite oroande har jag också fått några telefonsamtal från Cockerägare som inte har fått något stöd från sina hundars uppfödare och istället chansar och ringer andra Cockeruppfödare och ber om råd...
Jag vet att jag pratat om detta förut men det har under dom senaste åren "poppat" upp otroligt många nya uppfödare som skaffar sin första hund och blir uppfödare på en gång. Detta händer inte bara i Sverige utan verkar vara en trend i många länder just nu. Helt omöjligt att dessa kan värdera om temperamentet eller exteriör på deras hund passar i avel och med vilken hane deras hund passar bäst att paras med. Ofta paras denna tik bara med den hane som går bra i ringen för tillfället vilket inte säger något om vilket temperament dom har eller vad dom nedärver. Inte många av dessa nya uppfödare har någon mentor att bolla ideér med, arbetar inte med sina hundar eller mentaltestar dom. Om deras hund uppvisar några som helst tendenser till dåligt temperament eller konstiga beteénden så finns alltid ursäkter till varje en av dom. Det svåra med dåliga temperament är att en hund kan vara hur trevlig som helst på utställning mot både människor och andra hundar, eller hur duktig som helst på viltspår eller lydnad ex, men hemma med familjen uppvisa överdrivet vaktande mot saker eller familjemedlemmar, det är bara upp till uppfödaren att vara ärlig och stark nog att avgöra om den hunden är lämpad att gå i avel.
Cockern ska inte vara en svår ras att fostra men tendensen i dag verkar vara att många förmänskligar sin hund och inte låter den vara hund. Jag lär mig så otroligt mycket av att studera min flock med 20 hundar av båda kön, i åldrar från 5 månader till 11 år som alla går tillsammans hela dagarna. Alla har sin klara plats i flocken och ibland när någon av dom försvinner kan det ta ett par dagar innan ordningen är återställd, speciellt då är det intressant och lärorikt att studera flocken. Exempelvis märktes det inte så mycket när lilla Lisa på lite över 5 månader åkte till sin karantänsvistelse på 1 månad på Island (se foto, Lisa ser ut att trivas i karantän) eftersom hon låg lägst i rang, men när vår goa Magnus, som är ordningspolis här hemma bland ungdjuren, försvann så märktes det ordentligt. Vi hade några dagar med flamsiga ungdomar och lite förvirring om vem som skulle ta Magnus plats i flocken, det har löst sig nu när Björn har tagit på sig den rollen och är mäkta stolt över det! När ungdomarna leker lite för häftigt går han och ställer sig över dom utan att säga eller göra något, bara stelna till lite, när dom då ger sig, vilket dom alltid gör, tittar han alltid på mig och viftar på svansen som att säga, "visst var jag duktig nu!?"
Man kan tydligt se allas roller i flocken på småsaker, som tex när det kommer någon på vår grusväg och alla rusar skällande mot staketet. Ungdomarna längst fram gläfsande och springande runt bland alla, och försäkrar sig om att alla är med och förstår inte riktigt ännu exakt vad dom skäller på, bara följer med dom andra. Mellangänget som kommer efter och hela tiden tittar bakåt för att kolla att jag är med och har uppmärksammat vad som är på gång, och dom äldsta som inte ens springer med hela vägen utan stannar upp en bit bakom och alltid har sista ordet, när dom sen tystnat så tystnar hela gänget! Det krävs mycket mentalt av en hund att kunna fungera i en stor flock. Om en flock ska fungera harmoniskt ihop och inte ryka ihop i slagsmål så måste varje individ hela tiden veta sin plats. Har man väl en fungerande flock så har man mycket gratis i uppfostran av nya individer. Däremot är det hela tiden en pågående process som alltid kräver en stark flockledare som i slutändan alltid måste vara DU! Märk väl att man inte behöver en flock på 20 hundar för att vara en stark flockledare, utan även en ensamhund i en familj kräver detta för att bli en lycklig harmonisk hund.

* Jag var på Arlanda för någon vecka sedan för att lämna över en valp vars ägare kom från Italien för att hämta sin valp och ta med den tillbaka i väska i kabinen. När jag stod och väntade på dom kom TV4's TV team fram och frågade om dom fick filma överlämnandet för programmet "Stockholm, Arlanda" som börjar sändas igen i September... så trots att frisyren inte var på topp efter en regning promenad innan jag åkte dit och ansiktet mosigt efter nattjobb natten innan så gick jag med på det, tänkte det kunde vara bra reklam för rasen... Lilla Prudence var ialla fall supersöt där hon satt med sina fräknar, med huvudet över kanten i sin hundväska!! Och matte Liana visade äkta glädje med glädjetårar när hon tog emot sin valp som hon tidigare bara sett på foton.

* Har ni förresten sett dom nya kraven på Cockerklubbens valpförmedling? Det jag främst tänker på är att det nu KRÄVS att en av föräldrarna till kullen MÅSTE vara optigentestad fri mot prcdPRA med central registrering. På Cockerklubbens årsmöte där denna fråga behandlades blev det ett majoritetsbeslut på att optigenprogrammet skulle vara frivilligt, men på Cockerklubbens valpförmedling är det nu infört ett krav på detta, alltså helt emot medlemmarnas önskan!! Dom andra kraven följer helt medlemmarnas önskan om hälsoprogram, tex att det nu endast krävs en känd HD status, ögonlysningen skall göras vid avelsdebut och sen vart 3:e år. Motiveringen till det stärkta kravet på optigentestning är att Cockerklubben ville få fler att optigentesta sina hundar, men ändå har det tagits bort kullar från förmedling som optigentestat så fort dom fick reda på dom nya kraven. Detta gjordes efter parning men före valpning men deta hjälpte inte, även om Cockerklubben i det fallet ju fick en till Cocker optigentestad. Jag erkänner att jag ännu inte använder mig av central registrering när jag optigentestar. Detta pga av att jag då är helt låst att, till tikar som får resultatet carrier, att använda endast hanar Svenska hanar som finns med på SKKs lista. Jag skulle tex inte ens få använda min egen hane som är hereditärt fri efter en utländsk förälder. Vad tycker du om Cockerklubbens nya regler? Om du är missnöjd med dom så meddela detta till styrelsen, så dom får veta vad vi tycker.

2009-04-16: Några sista ord...
* Inte några sista ord för gott, men förhoppningsvis om Addison historien och den totala hysteri som utspelats den sista veckan...
Först en uppriktig ursäkt till Kari Haave som fick reda på nyheten om Colins sjukdom på samma sätt som jag, från en annans hemsida. Kari har varit en av mina mentorer under mina nybörjarår och alltid delat med sig under åren av sina kunskaper och erfarenheter om rasen och hunduppfödning, vilket jag är mycket tacksam över förstås, så som ägare till Colins far skulle hon självklart ha varit en av dom första att meddelas, men jag tänkte att jag gör det sen...
Veckan efter hemkomsten från Thailand har, förutom vanliga dagliga sysslor,  spenderats i telefon och framför dator för att så fort som möjligt få fram fakta och information om en sjukdom jag inte vetat mycket om innan, för att informera och lugna oroliga ägare till avkommor efter Colin. Dessutom har jag haft fullt upp med att värja mig mot helt oförståeliga attacker från människor som inte har något som helst att göra med mina hundar eller linjerna bakom Colin.
Det har gått prat om att jag vetat om Colins sjukdom 3-4 månader, anonyma brev har inkommit till Cockerklubbens styrelse om min hundhållning, jag medvetet parar sjuka djur bla, bla, bla... alla anonyma förstås, undras varför? Hela historien har gått över styr och jag undrar om dom som skriker högst och snackar mest skit kommer ihåg att det finns en sjuk hund bakom hela historien?
Colin blev först sjuk den 23/1, då han blev behandlad för urinvägsinfektion. Josåfin, hans kullsyster parades den 4/2, då behandlades fortfarande Colin för samma åkomma, urinvägsinfektionen. Ett par veckor senare kom första misstanken om Addisons sjukdom och självklart började vi undersöka vad det var för sjukdom. Jag ringde också till fler veterinärer för att fråga om jag skulle avbryta Josåfins dräktighet, vilket man kan göra med en abortspruta i tidigt skede. Alla veterinärer jag pratade med var eniga på den punkten, klart NEJ! Jag fick däremot rekommendationer om hur jag skulle tänka om jag ville avla vidare på Colins mamma och syskon. Och enligt experter i frågan är det ok att fortsätta avel på den drabbade hundens avkommor, och ursäkta mig, men jag tänker gå efter deras rekommendationer istället för att lyssna på lekmän som gör allt för att stoppa en uppfödare som haft en del framgångar i utställningsringen på senare år! Som jag skrev tidigare så har man trott i alla år att sjukdomen nedärvdes autosomalt recessivt, och rekommenderade att "ta bort" allt runt den sjuka hunden. Nu vet man med säkerhet att det inte är så!!!!! Men som sagt, det har jag skrivit om nedan...
Det har pratats otroligt om att man ska vara öppen och gå ut offentligt med sjukdomar för "rasen bästa", men jag kan verkligen förstå att uppfödare väljer att vara selektiva med information när det blir sån här uppståndelse och pajkastning som går helt över styr. Jag skulle inte önska någon att gå igenom det jag har gått igenom den gångna veckan! Och i ärlighetens namn, hur gick man "ut offentligt" med information om sjukdomar innan hemsidor fanns? Jo, man ringde eller skrev till berörda parter, man skrek inte ut det till världen!!
Nu har jag har även fått massor av uppmuntrande mail och samtal också, ett mail som jag fick styrka och tårar i ögonen av skulle jag vilja återge, "Jag har just läst dina tankar och måste igen ta hatten av, för ditt sätt att tackla problem på. Det är otroligt sorgligt att höra om Colins sjukdom, men tyvärr är det problem vi alla kan råka ut för. Din ärlighet och sätt att upplysa borde vara ett läroexempel för andra uppfödare". Och en annan skrev "Tänk om all denna negativa energi kunde vändas till något gott..." Ja, då kunde vi kanske till och med lösa gåtorna om alla sjukdomar!!
Så igen, om någon har fler frågor om detta så ring eller maila gärna, direktkontakt är det enda sätt jag kommer att fortsätta diskutera frågan på från och med nu.

2009-02-10:  Hemma i verkligheten...
*Efter en fantastisk och avkopplande vecka i ett varmt och soligt Thailand, min första icke hundrelaterade semester på flera år, där jag verkligen haft chans att ladda batterierna, är jag nu tillbaks i verklighet och vardag igen. Jag hade suttit och plitat på dessa rader under veckan men efter hemkomsten fick  jag ändra lite i det jag hade tänkt skriva om... Den ursprungliga texten innehöll mycket om höjdpunkterna i hunduppfödning, men att arbeta med levande djur (och människor), och hur mycket man än försöker att göra det rätta och ta reda på så mycket som möjligt om dom linjer man arbetar med och hålla sig ajour med vad som händer finns alltid risken för tråkigheter.
Några veckor innan jag åkte fick jag reda på att Manaca's Beat About the Bush var sjuk. Till att börja med behandlades han för urinvägsinfektion och fick antibiotika därefter. Den första kuren hjälpte inte och en ny starkare sattes in. Han blev bara värre och ägaren fick höra att det skulle vara så, det var bieffekter av antibiotikan. När han blev än sjukare åkte dom in igen och fick träffa en ny veterinär som började misstänka Addisons sjukdom. Blodprover togs och och sjukdomen konstaterades och "rätt" medicin sattes in. Han blev först bättre men sen dålig igen, då man började gå tillbaka och misstänka att det kanske var en väldigt stark urinvägsinfektion ialla fall... nya prover igen...
det var denna information jag hade då jag åkte på semester. När jag kom hem igen fick jag tipset att gå in och läsa på en "sensationsblogg" och det var där jag fick läsa att en slutlig diagnos var ställd!!?? Alla människor gör sina egna val i livet och agerar därefter, men det är inte det jag vill prata om här... förutom att klargöra det som står på den blogg det gäller, där endast tankar om uppfödaren till den sjuka hunden publiceras. Tankar om att uppfödaren inte bryr sig och bara försöker tysta saken. Sånt prat värnar varken ras eller person utan skadar bara och rör upp otroligt mycket onödig ängslan för dom som avkommor till hunden ifråga. Mycket riktigt bad jag Colins ägare att inte gå ut med Colins sjukdom tills vi hade en slutlig diagnos, vilken inte var fastställd vid tillfället, helt onödigt att oroa folk innan man har fakta. och självklart blir folk oroade när en hund, som lämnat så många avkommor får en ovanlig sjukdom som dom flesta inte vet så mycket om.
Colin har ju varit en välanvänd avelshane och har många avkommor efter sig och jag förstår att alla ni  som har hans avkommor är oroliga. Därför har jag försökt att sammanställa lite om sjukdomen.
Vad är då Addisons sjukdom?
Orsaken till att jag berättar om början till Colins sjukdom är att Addisons sjukdom är en mycket svår sjukdom att diagnosticera. 
Hypoadrenocortisicm är ett samlingsnamn för alla sjukdomstillstånd som uppstår vid nersatt produktion av binjurebarkshormon. Addisons sjukdom är en av de sjukdomar som innebär att binjurebarken bildar för litet av hormonet cortison. Addison räknas som en autoimmun sjukdom, alltså att hundens eget immunsystem angriper hundens binjurebark. Det är en sjukdom som kan förväxlas med med många andra sjukdomar, vilket gör diagnos svår att ställa. Alternativa diagnoser som symptomen också kan förväxlas med är njursvikt, gikt, tarmsjukdom (inflammatory bowel disease), hjärtmask, leukemi, erlichios eller förgiftning. Den är svår att säkerställa just för att den har så många förklädningar och symptom och betyder tyvärr att flera hundar inte får en rätt diagnos, men blir behandlade med binjurebarkhormon bara "för att det verkar".
Det finns 3 typer av Addison. Primär, sekundär eller Atypisk. Det är viktigt att veta vilken typ din hund har för rätt medicinering.
De flesta Addisonhundar får sjukdomen mellan 4-7 års ålder, men hundar i alla åldrar kan få sjukdomen. Symtomen kan vara ospecifika som nedstämdhet, slöhet, svaghet och uttorkning. Addison är en kronisk sjukdom och kräver medicinering för resten av livet, men när sjukdomen är korrekt diagnosticerad, kan en hund som får rätt medicinering leva ett normalt, aktivt liv. Sjukdomen är sällsynt och tikar drabbas oftare än hanhundar.
Under alla år har man trott att Addison är autosomalt recessivt nedärvt men nu vet man att det inte är så. Hur nedärvningen sker är inte kartlagt. Hundar som har hypoadrenokorticism bör ej gå i avel. Arvsgång kan alltså för närvarande inte fastställas, men man rekommenderar att inte göra om samma kombination som gett den sjuka hunden. Vad man däremot har under senare år börjat misstänka mer och mer, är att övervaccinering kan ge stora biverkningar och orsaka bla Addison. Detta berättade fler av dom veterinärer jag pratat med, efter att jag fått dom första misstankarna av Colins ägare. I senaste numret av Hundsport finns helt lägligt en bra artikel som tar upp just detta. Addison kan också förvärvas av tex en kortison behandling som avslutas för tvärt.
Ett blodprov visar ofta att hundar med Addisons sjukdom har en störning i blodets elektrolytbalans i form av förhöjd kaliumhalt och sänkt natriumhalt. Vid misstanke om Addisons sjukdom kan ett enkelt blodtest, s k ACTH-stimulering, ge besked.
Hoppas ni som har Colinavkommor kan känna er något lugnare av den fakta jag samlat, och använda den klokt i et framtida avelsarbete. Om ni har ytterligare frågor eller vill diskutera saken vidare är ni välkomna att ringa eller maila.

Jag har ingen förståelse alls för bloggar som skrivs av folk som går över styr och försöker hitta syndabockar och svartmåla folk. Att bedriva häxjakt och lägga in nattliga, hemliga meddelanden i folks gästböcker har ingen som helst gagn för rasens hälsa eller rykte. Alla som föder upp hundar, och där inräknas också hanhundsägare som även dom producerar valpar, även om dom inte har något kennelnamn, vet att man inte medvetet föder upp sjuka hundar och "kastar på" lite sjukdomar på hundar. Att också påstå att man föder upp hundar bara för att tjäna pengar är så långt från sanningen man kan komma, annars skulle jag gärna ta emot tips om hur man gör det, jag har ännu inte hittat det receptet....
Konstigt förresten att man aldrig ser dessa "ivrare för rasens" bästa på avelskonferenser od...????

Cocker konferensen och Cocker of Cockers 2009.
*Vilket tar oss till årets avelskonferens med tillhörande galakväll som även detta år anordnades på Scandic hotel i Södertälje. Avelskonferensen skulle i år hållas på Engelska av inbjudne David Shields. Ni som inte var där i år missade verkligen något lärorikt och intressant. David verkligen bjöd på sig själv och med humor och inlevelse gicks Cockers rasstandard igenom del för del. Även domare var inbjudna att deltaga i år och jag tyckte det var synd att fler inte nappat på erbjudandet. Det borde ju vara det bästa för båda parter att diskutera rasen - Vi uppfödare som föder upp hundarna som sedan ska utvärderas av domare på utställning. Vi diskuterade också det observandum som rasen fått på sig. Domarna har fått ett häfte med utvalda raser som har hälsopunkter som ska utvärderas extra noga på utställning. På Cocker är det ögon (hängande ögonkanter, inåtrullande ögonkanter ex), och öron (tjocklek och längd på öronlappen, ansättningen) och dessutom päls!? Jag har förståelse för ögon och öron som hälsofrågor men att pälsen inte får vara lockig eller vågig, hur kan det vara en hälsofråga? Alla vet ju, vilket också rasspecialisten från England påpekade, att alla Cockrars päls kan bli lite vågig med åldern, speciellt runt nacke och skuldror. Sånt står tyvärr inte med i det häftet... Tack ialla fall till Cockerklubbens avelsråd som än en gång anordnat en mycket intressant och välorganiserad dag!
Jag hade anmält 4 hundar till Cocker of Cockers men bestämde i sista stund att lämna Sonja hemma eftersom hon var med förra året. Jag hade dessutom lovat en hund som visningsobjekt till konferensen så jag hade ändå 4 att göra iordning, vilket fick räcka. Årets domare var som vanligt hemlig och i år var det Mrs Sue Telford, kennel Courtmaster, som fick äran att döma dom hundar som kvalificerat sig. Jag hade 2 st med i årets Puppycup, vilka förstås inte är valpar längre, men förtjänat sin plats med en BIR eller BIM valp vinst under föregående år. Johnny - Charbonnel Manacas Design, vann första vändan men åkte ut i andra. Men lilla Maggie - Manaca's Pull No Punches (vilket betyder att man inte håller tillbaka något), höll ut ända till slutet och kröntes till Cocker of Cockers puppy 2009!! Den enda vuxna jag hade med var Vanja - Ch Manaca's It's All In the Name, halvsyster till förra årets vinnare, Sonja. Vanja höll också ut ända till slutet där hon blev slagen av den stiliga svarta Maxi Mates Flying Dutchman. Vanja kan alltså lägga till titeln Runner Up Cocker of Cockers 2009 till den nya championtiteln, vilket vi är otroligt stolta för! Vinnare bland veteranerna blev den blå, fortfarande lika ärtiga Ch Backhill's Doris Day, stort grattis till alla vinnare och stort tack till Cockerklubben för ännu en lyckad galakväll.

Stort tack...
* ...till alla valpköpare och andra uppfödare som skickar foton och berättar om era hundar och avkommor till mina hanar. Jag uppskattar dom alla lika mycket! Här är 3 exempel:

Först är det Hilda - Manaca's Up to Upper Crust som är i viltspårsträning, sen är det nya Folkebarn på kennel Candour i Danmark (syns kanske, se liknande foto nedan på Folkes första barn...;-) sist är det ett nytaget huvudfoto på Gucci - Manaca's Music to My Ears, otroligt vackert!!

________________________________________________________

2009-01-02: God fortsättning på det nya året!!
Som ni ser så kom tomten till oss i år, och han verkar trivas och är fortfarande kvar. Nu börjar dock hans tår att bli lite frostnupna så det är kanske dags för honom att åka vidare... då vi inte hunnit med att skicka varken jul eller nyårskort i år så önskar jag er alla med dessa tomtefoton en god fortsättning på det nya året!! Jättetack för alla julkort vi fått!

Flytten är avklarad och vi har äntligen fått ordning på torpet. Det var otroligt mycket att göra första veckorna efter flytten, då det lagom tills då blev det värsta regn och slaskvädret jag varit med om. Vill här passa på att än en gång tacka gänget som hjälpte mig att flytta. Lasse, Anneli, Karoline, Lorraine, Monica, ni är alla guld värda!!!

Vi har knappt fått någon snö hos oss, ändå är det vitt ute och om man tittar noga så är det bara frostkristaller som byggt på varandra och ser ut som snö på håll, väldigt vackert är det, det bara gnistrar när det har varit kallt dom sista dagarna. Cockrarna trivs ute när det är lite kallare men inte taxarna, dom ligger helst på bädden framför öppna spisen, där vi har en brasa igång mestadels. Dom har fått i julklapp från kennel Oakbeach, där vår lilla Doris nu bor, jättefina stickade polotröjor.

 Med dom på sig kan man få dom att vara ute lite längre stunder. Dom är bara såååå söta i sina tröjor!

 * Båda våra äldre gentlemen har lämnat oss... Vår stora stolthet och en otroligt stor personlighet har gått ur tiden, veckan före jul. Sorgen är tung men jag är så glad för att jag fick dela 11 år med denne herre. När Walter gick bort hade vi 3 kullar hemma, han var delaktig i dom alla som morfar, gammelmorfar och gammelgammelmorfar! Så alla dessa valpar blev väldigt speciella för oss... Tack för allt Walter, för att jag fick vara en del av ditt liv.
Gamle Nemo, veteran sen ett halvår, har också lämnat oss... men han kommer tillbaka! Igår åkte han till Ryssland där han kommer att vara några månader. Han bor hos min goda vän Eugene Mamoshuk, kennel Twinsmade. Förhoppningsvis ska han få träffa några tjejer där och även komma ut på en del utställningar.

* Vi har återigen Engelska utställningskoppel i lager. Nu dessutom i flera färger än förut. Ljusgula, mörkgröna, ljusblå, lavendel, rosa, ljusgröna, silvergrå. Priset är fortfarande 280:- för alla färger. Om vi inte träffas på utställningar så skickar jag även kopplen per post, maila bara så fixar vi det.
OBS!! Färgerna uppdaterade den 10/1, några tog slut och några hade jag glömt skriva upp...

* Har förresten någon hört nåt... om vårt årsmötesbeslut att slopa kravet på HD röntgen??? Inte ett ord till information från klubben på hemsidan om detta... får kanske ta och ringa avelsrådet för att höra hur det går. Ryktet säger att det stoppats av SSRK som ska föra rasklubbars talan inför SKK. Trodde faktiskt att ett rasklubbsårsmöte vägde tungt och var det som gällde... förslaget röstades ju igenom med en stor majoritet... Under året har det kommit upp fler fall av oklara fall av HD resultat, från flera olika raser. Exempelvis en hund med HD C i Sverige har fått A höfter i Norge!? och flera liknande fall...
_______________________________________________________________________________________

2008-08-14: Vi följer trenden...
* En trend i år verkar vara att flytta... massor av bekanta i bekantskapskretsen verkar flytta i år, av olika orsaker, så vi hänger på den trenden såklart. I början av December går flyttlasset så just nu går all tid till planering och packning. Det är kanske inte den bästa tiden att flytta med blöta/fuktiga cockrar, men timing har då inte alltid varit min bästa sida ;-) Och även om det är en fruktansvärt mycket arbete med en flytt, inte bara av hemmet utan också av kennel och hundar, så är allt också väldigt spännande. Flytten går tillbaka till gamla adressen norr om Stockholm, så det blir även en del resor tur och retur för att iordningställa för hundarna, även om stället har huserats av ett gäng Labradorer under tiden vi varit i Södermanland. I samma veva har jag också bestämt att söka nytt hem åt en del vuxna hundar, se till salu sidan.

* Jag har fått hem fler av dom Engelska utställningskopplen i skinn. Nu finns svarta, vita och naturfärgade återigen i lager. Nytt nu är att dom även finns i massor av tuffa färger!! Några av er har säkert sett att jag har några, tex rosa (Vanjas turkoppel!) och djuprött (ursnyggt på Sonja tex). Jag har nu fått hem färgprover på rött, rosa, ljusblått, silvergrå, mörkgrön och klargrön. Har försökt att fota dom färgerna, hoppas dom återges korrekt här>> Dom finns i ytterligare mörkblått, lila, ljusgul, mörk tan färgad och mörkbrunt. Kopplen i färger kommer jag att ta upp beställning på för leverans senast till Stora Stockholm, så beställ så fort som möjligt så jag hinner få ihop en beställning i tid. Kanske en bra idé om en julklapp till någon...?? Jag har med kopplen på utställning där man kan se och känna på dom. Närmast kommer jag att vara i Mjölby, Växjö, Grängesberg och så Stockholm förstås!

* Titta bara här... foton från i somras. Sådan far sådan son! Jag var först inne i kenneln och fotade lite på ett gång trötta valpar och när jag kommer ut hittar jag pappa Folke i precis samma pose, den tror jag inte Folke kan ljuga sig ifrån!

2008-06-21: Lustiga traditioner...
* Jag berättade för min väninna i England härom dagen om vårt Svenska midsommarfirande. Hon måste tro att vi svenskar är helt tokiga... "alla går till en festplats där vi hoppar som grodor med händerna viftande bakom rumpan runt en blomsterklädd stång, sjungandes om små grodor som är lustiga att se. Sen är det kobingo. Man köper lotter med nummer och står sen och tittar på 2 kossor som ska bajsa i den ruta där förhoppningsvis ditt nummer står. Sen går man hem och dricker sprit och äter rå fisk, och innan man går och lägger sig lägger man 7 sorters blommor under kudden och hoppas drömma om sin framtida make." Och ser man det så här, så kan jag fullständigt hålla med om att vi verkar tokiga... men kul har vi, eller hur!!?? För min del blev det dock ett lugnt midsommarfirande i år då jag hade jobbarhelg, därav tid till detta filosoferande....

* Jag får förresten hem en ny laddning av dom Engelska utställningskopplen i mjukaste skinn till världsutställningen. Dom svarta tog ju slut på bara ett par timmar, så nu beställde jag fler av dom svarta. Jag tar med till världsutställningen så om du vill köpa koppel så kom bara fram. Det finns några kvar av dom vita och ljusbruna också. Priset är 280:-

* Det verkar vara en tid då det det dyker upp många nya uppfödare, och har så varit en tid nu. Inte bara på Cocker spaniel, utan fenomenet verkar finnas inom många raser. Några av dessa nya har ett brinnande intresse för att lära om rasen men det har slagit mig att det stora antalet nya uppfödare har så otroligt bråttom! Många har skaffat ett kennelnamn före den första hunden och köper in flera nya hundar på en gång för att uppfödningen ska komma igång så fort som möjligt. Jag hade tex en dam som ringde mig och ville köpa någon av mina avelstikar (som jag kunde tänka mig vara färdig med) och en valp. Den vuxna självklart för att starta uppfödningen på en gång, och börja tjäna pengar, och valpen för att få tillfälle att läa känna rasen från början! Andra nya uppfödare som ringer och frågar om avelshane till den första kullen vet inget om rasens hälsoprogram, vet inte vad färgerna kallas, eller ens att man har risk att få felfärgat om man blandar enfärgat och brokigt. Dessa nya uppfödare har självklart hemsidor redan från början och jag såg tom en som sa att Cocker spanieln inte behövde trimmas och att alla hennes valpar minsann vaccinerades mot dhl (vilket jag har för mig är ett transportföretag, jag för min del vaccinerar mina hundar med dhppi;-))  Jag tycker att denna utveckling är skrämmande för rasen. Jag är övertygad om att ska man lyckas som uppfödare i en ras så måste man ha en passion för rasen. En passion att lära, känna och bevara rasen. Jag har träffat, och har fått en mycket givande kontakter med flera nykomlingar inom rasen. Dessa har tagit kontakt för att lära sig från en som hållit på lite längre och dessa nya kontakter är lika givande för mig, och flera har lett till starka vänskaper. Jag tror nämligen att det är givande för rasen att det hela tiden kommer nya uppfödare, som kommer med nya ideér och infallsvinklar. Men det viktigaste arbete en uppfödare har är ändå att bevara rasen, och det gör man bara av att man lär känna rasen från botten och känna till rasens historia och det den är ämnad till. Ett jättebra verktyg till detta måste ju vara RAS arbetet, många nya uppfödare som jag pratar med vet inte att detta finns, eller ännu värre, har inte orkat ens titta, igenom det! Så uppmaning till alla nya inom rasen... läs RAS! och läs ras böcker! Där finns en jättebra grund serverad! och har ni chansen (och modet.. ;-)) ta kontakt med "gamla inom rasen" för att lära mer, många är stolta av att lära ut av sina erfarenheter.

2008-05-07: Lite ditt o datt...
* Det var ett tag sen jag skrev av mig, så nu är det dags igen. Inget speciellt... bara lite ditt o datt. Hemma är det valptider nu så mycket tid går åt att pyssla med dom. Signe har fått sin sista kull och lustigt nog blev hon både mamma och mormor på samma dag, då Stella på Honeywaters fick en kull. Dom är parade på 2 halvbröder och dom fick likadana färger i kullarna, Stella fick 1 mer än Signe bara.
Jag har dragit ner på utställningstempot i år och det känns jätteskönt! Tiden går istället åt att fixa till hemma i kenneln och runtom, och det behövs ju alltid när man har Cockrar ;-) Så i år åker jag bara på dom utställningar som ligger nära till. Vilken tur att Världsutställningen är i Stockholm dit jag bara har ca 6 mil!

* Jag har beställt 30 st utställningskoppel i skinn från England. Det är fler som visat intresse av dom efter att ha sett dom jag har och då tog jag in några som jag kommer att sälja. Jag kommer att få 10 svarta, 10 ljusbruna och 10 vita. Dom är verkligen urfina och jättesköna att hålla i. Dom är handgjorda av mjukaste skinn och verkar kunna hålla för evigt. Vill du boka upp dig på ett (eller flera) av dessa så maila till mig. Det är redan några tingade... Jag kommer förmodligen att få dom nu till Österbybruk utställningen men alldeles säkert till Norrköpingsutställningen. Priset för detta koppel kommer att vara 280:-, vilket är förmånligt, dom ligger på över 300 i England.

* På tal om England... fick detta gulliga foto på alla mina uppfödningar som bor där nu, Tony, Liliann och Simon. Dom träffades på National 2008 och tänkte att dom skulle ta ett foto på alla tillsammans för att skicka till "gammelmatte", Stort tack för det! Alla blev förresten placerade i sina klasser, vilket jag är så stolt över, då det är en av Englands största utställningar.
Stort tack även till alla andra som skickar foton på mina uppfödningar, dom är alla varmt uppskattade!!!

* Hoppas ingen har missat festinbjudan! Alla är verkligen inbjudna! Jag har redan fått intresse från en massa olika länder så det kommer att bli en "once in a lifetime happening"... bli inte en av dom som missade det. Sista anmälan är den 20/6.

2008-03-31: 29/3 - Historiskt årsmöte med en Grande Finale!
* Cockerklubbens årsmöte hade lockat över 80 medlemmar!! om det berodde på dom viktiga frågor som skulle behandlas eller den Galakväll som skulle hållas på kvällen vet jag inte, men det är nog första gången klubbens årsmöte varit så välbesökt. Och årsmötet bjöd väl aldrig på någon riktig dramatik, som man kanske förutspått... Årsmötet röstade helt enligt valberedningens förslag på ny styrelse, och alla motioner röstades igenom med några mindre diskussioner runt några av dom. Dom stora motionerna var förstås den om frivilligt eller obligatorisk optigenprogram och motionen om slopande av kravet på HD röntgen för att registrera avkomma. Optigen programmet kommer att bli det frivilliga och en majoritet av årsmötet ville att kravet på HD röntgen skulle slopas! Nu är det upp till styrelsen att arbeta för att allt ska gå igenom hos SKK fortast möjligt.

* COCKER of COCKERS 2008.
Som extra festlighet under jubileumsåret hade Cockerklubbens styrelse arrangerat en galakväll med alla dom vinstrikaste hundarna under 2007 inbjudna att göra upp om Cocker of Cockers. Alla BIR valpar, BIR veteraner och alla BIR och BIM vuxna var inbjudna. Denna giganternas fight föregicks med en 3-rätters middag festligt uppdukad med massor av guld o glitter. Kvällens domare var hemlig in i det sista. Några hintar på klubbens hemsida gjorde att många trodde att det skulle bli en Finsk domare, det hetaste namnet var Anja Puumala. Helt fel! Domaren var istället Sandra Fleming, kennel Palacecraig från Scotland, som ju också har en blå/vit flagga ;-)
Utställningen var arrangerad som en matchshow där alla fick mötas 2 och 2, där vinnaren sen gick vidare. Valparna fick börja (valpar och valpar... alla som blivit BIR valpar året innan hade ju nu hunnit växa till sig ordentligt). Vinnaren blev till slut Shakima's Let's Dance och runner up Manaca's Live Long and Prosper ägd av Manuela Johansson. Veteran vinnaren blev Arnie - Ch Quettadene Lancelot, för dagen visad av "lillmatte" Desireé Widenor. Jag hade 4 st anmälda bland dom vuxna och först ut var Folke som gick vidare första omgången. Tyvärr fick 2 av dom andra mötas och det var Otto mot Sonja där Sonja gick vidare. Josfin vann sin första omgång men åkte ut den andra. Sonja mötte sen sin son Folke i nästa omgång där Sonja gick vidare. Sonja betade sedan av ett flertal motståndare och hamnade till slut i final med Colin - Ch Manaca's Beat About the Bush!! Efter en rafflande spänning stod Sonja - Ch Manaca's Undesingned Dream som slutlig vinnare och COCKER of COCKERS 2008!! Se foton på våra deltagare på Cocker of Cocker här.
Ett stort tack! till Cockerklubbens styrelse för ett otroligt trevligt arrangemang som förhoppningsvis kan bli tradition under kommande år, det är sånt här vi behöver i klubben!! 2 festliga arrangemang till väntar under året, Världsutställningen och Clubshowen, ska bli spännande att se hur klubben kan toppa detta!?

2008-03-17: ögonlysningens vara eller inte vara, inte längre en valmöjlighet...
* Så har vi blivit presenterade Cockerspaniel klubbens förslag till nytt hälsoprogram för ögon. Jag blev lite konfunderad då jag läste igenom förslaget där det klart står att eftersom vi nu släppt tidigare avelsspärrade hundar i avel, så går det inte att backa tillbaka. Med båda programmen som presenteras, det frivilliga och det obligatoriska kommer kravet på ögonlysning att försvinna. Jag blev så konfunderad när jag läste på Kari Haaves (kennel Travis) hemsida om hur hon tyckte vi skulle rösta för att ögonlysningarna måste vara kvar, så det bästa var ju att ringa henne och FRÅGA (inte rätta henne) om jag missuppfattat Cockerklubbens hälsoförslag. Då vi inte kom fram till något helt säkert ringde jag idag istället upp klubbens avelsråd för att få klarhet. Och helt riktigt, med båda programmen försvinner den obligatoriska ögonlysningen och klubben kommer istället att komma med rekommendationer om hur ofta man bör ögonlysa. Skulle vi ha möjligheten att idag backa tillbaka så skulle alla som blivit registrerade som carriers på SKKs avelsdata beläggas med framtida avelsspärr!
Det finns inga tveksamheter från min sida att det frivilliga programmet är det enda alternativet att rösta på, och så tyckte tydligen också majoriteten på den avelskonferens som hölls av Cockerklubben nu i Februari. Med detta program kommer alla ögonlysningsresultat även fortsättningsvis att registreras på SKK, även om kravet är borta.
Helt riktigt har jag skickat in en motion som föreslår en ny intervall på ögonlysning på 2 år istället för nuvarande 1 år, detta mycket för att ögonlysningens vara eller inte vara skulle komma upp på agendan över huvudtaget, denna motion faller ju nu i och med det nya förslaget.

* Som Kari Haave också nämner på sin hemsida så har jag också skickat in en motion om att slopa KRAVET på HD röntgen. Märk här att det är kravet på HD röntgen som jag anser ska slopas.
Med en ökning av B-höfter med 50% och C-höfter med 100% så måste någonting var fruktansvärt galet. Borde vi inte ha sett en minskning av HD fall efter så många år av kontrollerad avel? Med siffror som dessa kan jag inte med bästa välvilja se det som försvarbart att vi ska selektera våra avelsdjur itifrån detta. Låt oss istället ta bort kravet på HD röntgen nu för att kanske i framtiden arbeta för att ta fram ett program med avelsindex istället. Detta skulle möjligtvis ge en mer rättvis bild av våra avelsdjur, om vi får ordning på avläsningarna vill säga.
Några kommer att hävda att vissa Cockrar lider av HD i sen ålder, men var finns siffror och bevis på detta? Många Cockrar med mycket dåliga resultat på höfterna lever helt normala liv helt utan krämpor. Jag har ännu inte träffat på någon som berättat att deras hund har höftproblem eller hältor, men jag vet tillexempel 1 äldre hund av egen uppfödning som lider av hälta och det har visat sig att han har pålagringar i höfterna. Denna hund blev röntgad med A-höfter i 1½ års åldern!! bara en liten parentes i frågan...
Även om kravet på HD röntgen skulle slopas skulle jag fortsätta HD röntga alla mina avelsdjur, och jag är övertygad om at alla andra seriösa  uppfödare också kommer att fortsätta med det. Däremot skulle det som jag skrivit tidigare, ta bort fokus på detta och vi skulle kunna koncentrera oss på andra, mer allvarliga, sjukdomar, och lägga jakten på A och B hundar åt sidan.

* Något helt annat... Sonja har kommit tillbaks hem till oss, äntligen!! Jag var lite orolig för hur hon skulle reagera när hon kom tillbaka eftersom hon, dom gånger jag varit hos Sandy Platt i England och hälsat på henne, hon där hälsat glatt på mig men sekunden efter gått över till Sandy igen. ;-( Men jag hade inte behövt oroa mig... Sonja sprang in i kenneln och hade hon kunnat prata hade hon tjoat "hej kompisar, jag är tillbaka!" Hon lät sig bli genomgången av hela gänget i några sekunder och sen sprang hon in i kennels kök och hoppade upp på soffans ryggstöd (en plats som bara hon ligger på) som om hon aldrig varit borta, helt otroligt efter 6 månader! Jag fick tillbaks en välmående Sonja med blänkande päls och humör i topp, det måste bara betyda att hon haft en toppentid på kennel Charbonnel i England. Och inte har jag bara fått tillbaka Sonja och en av hennes söner från den kull hon hade där, med spännande nytt blod in till kenneln, utan också fått en nyfunnen, mycket god vän efter det nära samarbete vi hade.
Jag hade också förmånen att ha en tik hitlånad för en tid, då Freja - Ch Manaca's Xcuse My Conduct (som by the way är den enda Manaca's hund som är meriterad på utställning, jakt OCH viltspår!) var här några månader. Hon var lite förvirrad över rutinerna dom första dagarna, men kom snabbt in i ruljansen ock verkade trivas alldeles utmärkt hos oss. Det var samma där när hon träffade sin ägare på Stora Stockholm, hon hälsade glatt på henne och vände sen mot mig igen. När hon sen åkte hem till sitt igen travade hon glatt med sin ägare igen, det är otroligt hur anpassningsbara hundar är!!

Och sist... ett Cruft's reportage är på gång, so stay tuned...!!

2008-02-22 (eftermiddag): Hur lågt kan folk sjunka...???
* Nu är det inte bara nedanstående kombination som hängs ut, utan nu gottar sig även den uppfödare som skrivit om den i andra folks olycka... denna info är dessutom bara skriven på Svenska på en sida som annars skriver allt på Engelska. Dessa senaste horribla rader är kanske för delikata att publiceras så alla ska kunna förstå hur lågt man kan sjunka?
Tiden under Camillas försvinnande skulle jag inte önska min värsta fiende, och dagen hon hittades och jag fick åka och identifiera, och hämta hem hennes kropp var helt fruktansvärd. Camilla rymde från inhängnat område (kennelgården) och medans jag var i kenneln hos dom. Det var fler av hundarna som också kom ut ur det hål i staketet, där det gått sönder, men dessa fick panik när dom märkte att dom var utanför och sprang direkt till grinden och ville in igen.
Nu läser jag på denne kända uppfödares hemsida att jag har utsatt min hund för uppenbar fara genom att lämna henne utan uppsikt!!! Här kan jag bara komma på en fras som passar: "utifrån sig själv dömer man andra". Denne uppfödares egen värdefulla avelshane har varit ute på rymmen vid ett flertal tillfällen och fått hämtas på olika ställen (min Camilla var för övrigt barnbarn till denne avelshane, så rymningsbenägenhet verkar helt klart gå i arv), helt enligt henne själv. En annan av hennes hanar blev dessutom överkörd för några år sedan. Så då utsätter hon också sina hundar för uppenbar fara genom att lämna dom utan uppsikt, detta dessutom i starkt trafikerat område. Alla vet att vilken hund som helst kan rymma eller förolyckas på annat sätt på bara några sekunder. En av mina sålda uppfödningar avled tex bara för några dagar sedan av att ha satt en ostbit i halsen och kvävts till döds. Detta är otroligt tragiska händelser, vilket alla med några som helst känslor i kroppen kan förstå, därför är det helt ofattbart att någon kan sitta och gotta sig i folks olycka!? Men kanske hade besöksräknarens siffror på hemsidan dalat på sistone, eller är det lobbying för att försöka inväljas som framtida avelsråd i klubben........???
Denna uppfödare sitter och surar för att hon som medlem i klubben, inte blir behandlad som alla andra, kanske är det då dags att börja uppföra sig med en något ödmjukare attityd mot sina uppfödarkollegor och medmänniskor över lag!?
Detta är det sista inlägg jag kommer att skriva om i detta ärende, då jag egentligen tycker att det befinner sig på dagisnivå.

Nedanstående kombination är förresten bortplockad från Cockerklubbbens hemsida men utannonseras nu på nämnda uppfödares sida istället, tillsammans med annan valpannons från Blocket. Så är ni intresserade av kombinationerna så titta in där (jag har inte tidigare, och kommer heller inte att börja nu, med att hänga ut namn på varken uppfödare eller andra hemsidor), så leta runt vetja!

2008-02-22 (morgon): okunskap...???
* Förra helgen hade Cockerklubben sin avelskonferens som enligt uppgift var väldigt lyckad och givande. Jag hade anmält mig dit men orkade inte åka eftersom Camilla fortfarande var borta då...
Kanske var det andra som borde varit där och fått information om vilka regler som gäller just nu ang. det tillfälliga hälsoprogram som gäller för tillfället, även om det finns ganska så utförlig info om det även på klubbens hemsida. Jag har nämligen sett det exploateras på en hemsida och det måste ju vara utav okunskap av vad som gäller, för annars skulle det ju bara kunna vara av sensationslystnad...??
Här har vi nu en ny uppfödare som gjort allt som Kennelklubben rekommenderar. Hon har HD röntgat sin tik, hon har ögonlyst och hon har även optigentestat sin tik med Kennelklubbens remiss, resultatet var carrier. Detta innebär för tillfället att tiken måste paras med en hane som finns registrerad hos SKK som clear/normal (A) för att valparnna ska bli registrerade med en vanlig stamtavla. Hon KAN också välja att para sin tik med en hane som är optigen A, men inte är registrerad hos Kennelklubben och då ta konsekvenserna av detta och få stamtavlor på valparna som är avelsspärrade. Denna spärr släpps så fort valparna kan uppvisa optigenresultat som är A eller B (carrier). Hon kan också optigentesta valparna innan registrering och uppvisa resultaten vid registreringstillfället för att undvika avelsspärr på deras stamtavlor, enkelt va!? Möjligheten finns ju också att vårt hälsoprogram hinner ändras innan dess valpar ska registreras.
Det här är en uppfödare som följt sin egen övertygelse om vilken hane som passar hennes tik bäst efter att ha gjort grundlig research. Inte bara genom att studera foton, stamtavlor och hälsostatistik, utan även åkt runt för att själv få träffa hanar "in life", och bilda sig en uppfattning om temperament och få en egen känsla för kombinationen. Hon har dessutom hela tiden jobbat i  samråd med Kennelklubbens avelsråd, otroligt seriöst jobbat!
Jag kände att jag var tvungen att klargöra detta då fadern till dom blivande valparna är min Otto. Han är inte optigentestad själv, men båda hans föräldrar är optigen A, och även registrerade i Kennelklubbens databas som detta, och då vet vi ju med "säkerhet" att även Otto är optigen A. Så det var helt utan tveksamheter jag lånade ut min hane till denna kombination som jag tycker verkar högst intressant, både utifrån hälsa och exteriör!

2008-02-20: Camilla är återfunnen...
Med stor sorg vill jag berätta att Camilla hittades idag, överkörd av tåget och avlivad pga sina skador av tillkallad polis, precis 10 dagar efter försvinnandet, ca 5 km från hemmet.
Samtidigt är det en lättnad (om än en fruktansvärd sådan) att historien har fått ett slut och Camilla har fått komma hem igen. Hon är begravd på kullen nedanför kenneln.
Under försvinnandet har jag målat upp otäcka scenarier om vad som hänt henne och vad hon skulle kunna vara utsatt för, man tycks alltid tänka sig det allra värsta...
Det konstiga var att när hon hittades fanns inte några som helst kvistar, granris, kardborrar eller liknande i pälsen!? Efter 10 dagar i skogen borde hon ha haft lite av det åtminstone. Visst funderar man över vad hon råkat ut för under sitt försvinnande men för min egen sinnesfrid måste jag försöka lägga detta bakom mig nu. Livet går vidare, trots att man inte kan tänka sig det mitt i sorgen, och jag får istället försöka komma ihåg alla glada stunder med Camilla, för dom finns det gott om. Hon har fått frid nu.

Jag skulle vilja rikta det största, varmaste TACK till alla som stöttat med tips eller bara med sin medkänsla. Jag hade inte klarat detta utan ert uppriktiga varma stöd!! Ett innerligt tack till er alla!
Då misstankarna om att Camilla även kunde vara stulen har mail och telefon gått varma och informationen om hennes försvinnade gick runt i blixtens hastighet, inte bara i Sverige utan långt utanför dess gränser! Många har hjälpt till att kolla annonser och dylikt runtom, vilket man inte klarar själv med alla diverse lokaltidningar som finns. Jag har blivit tipsad om ett flertal hemsidor som man kan använda sig av för att efterlysa sin hund (länkar till dessa kommer snart på länksidan).
Att visa att vi "hundfolk" håller ihop, hjälper varandra och håller koll på "buset" får förhoppningsvis en avskräckande verkan så att dom tänker sig för både en och två gånger innan dom ger sig på våra älskade hundar!

2008-02-13:
Jag hade hoppats att få skriva om något trevligare än detta, på årets första tankar...
Söndagen den 10/2 rymde Folke och Camilla igen. Något som just dom båda har gjort vid ett par tillfällen förut. Dom har varit ute och sprungit ett par timmar och sedan kommit tillbaka. Denna gång kom bara Folke tillbaka ett par timmar senare. Camilla är fortfarande borta! Vi har letat och letat och självklart är hon anmäld till polisen, lappar är uppsatta på bygden och otaliga lappar är utdelade i brevlådor på orten, men inte det minsta livstecken från Camilla...
 Då jag nu fått höra att 2 män i en mörkblå/mörkgrön pickup åkt runt i området och försökt plocka upp hundar från gårdar, och tydligen även lyckats vid ett tillfälle, så inser jag att om Camilla blivit upplockad av någon kan hon ju nu finnas långt från orten. Camilla är en frimodig och kärvänlig tjej som gladeligen går fram till främmande människor, det skulle Folke aldrig gjort, han har alltid hållt sig bakom Camilla som han sett som en storasyster då dom är jämngamla.
Därför går jag ut med en vädjan till er alla: Om ni hör något som helst om en 2-årig blue roan Cocker spanielflicka (se nedan), eller om ni hör om en cockertik till salu utan papper,  så snälla kontakta mig. Jag har insett att chansen inte är stor att hon kommer tillrätta om hon blivit upplockad av någon, men hoppet är ju det sista som dör och då griper jag efter alla halmstrån, det är outhärdligt att inte veta....
min mailadress är monica@manacas.se eller telefon: 070-257 9017

2007-12-22
* Dan före nyårsafton har jag äntligen tid att sitta ner och sortera upp bland tankarna... De är toppen med en laptop som jag kan ha med ute hos hundarna och sitter nu och uppdaterar hemsidan. Hundarna trivs med sällskapet och fyller upp hundsoffan som står bredvid>>>
Stora Stockholm är avklarad för i år och det var lika trevligt som alltid att möta upp med alla vänner som man mestadels bara mailar med. Jag tycker alltid dock att det är lite "hattigt" med bedömning i 2 olika ringar, men det är kanske något vi får vänja oss med mer och mer med dom höga anmälningssiffror som det verkar vara i Cockerringen nu för tiden. Lite tråkigt tycker jag också att det vara att alla finaler blev bedömda av bara den ena av dom 2 domare som inbjudits!? Man hade gott kunnat dela upp veteraner, avelsgrupper, uppfödargrupper bland dom 2.

* Med en massa valpar i huset blir det inte mycket tid över till annat... Inte just för att det så himla lång tid med skötseln utan för att jag kan fastna i timmar över valplådan och bara titta på dom. Efter ca 20 år som uppfödare har jag ännu inte slutat att fascineras över dessa små liv. När dom är små och bara diar och sover sitter jag och tittar på vinklar, resningar och teckningar och när dom växer upp och börjar röra på sig är det rörelser och när dom vuxit lite till är det otroligt intressant att se hur deras olika personligheter utvecklas. Några gånger har det hänt att jag fullständigt förälskat mig i någon valp, oftast redan från födseln. Inte för att jag kan säga att denna valp är absolut den bästa i kullen, dom flesta gånger har jag tyckt att en annan valp varit anatomiskt bättre, utan bara för en känsla som jag inte riktigt kan klä i ord. Dessa valpar har jag aldrig kunnat göra mig av med och har i vissa fall fått säga till den valpköpare som jag preliminärt lovat bort valpen till att jag ändrat mig. Lite pinsamt... i dom tidigare fallen har jag aldrig ångrat mina beslut. Det är hundar som tex Walter - M. Yours Sincerely, Otto - M. On the Road, Sonja - M. Undesingned Dream och Folke - M. Get's Ideas Going. Denna gång har jag fastnat totalt för en hanvalp ur en kull där jag från början bestämt att behålla en tik, men jag kanske får tänka om...

* Ett nytt HD fall har blivit omvärderat igen... vilken himla "tur" att ägaren bemödade sig att avvakta ett tag och göra om röntgen. Så B-C höfter blev bara så där över dagen helt plötsligt A-B höfter, just like that!! Vad ska man säga....??? Jag tycker fortfarande inte att det är försvarbart att vi ska TVINGAS selektera vårt avelsmaterial efter så osäkra resultat.

* Cockerklubbens styrelse har planerat ett möte där vi alla kan komma och diskutera optigentesterna. Det kommer även att finnas representanter från SKK och SSRK. Bra om man kan få svar på många frågor innan årssmötet och förhoppningsvis har vi i god tid innan mötet även blivit presenterade det förslag på nytt hälsoprogram som Cocker klubbens styrelse arbetat fram, så att man i lugn och ro hinner bearbeta allt. Hoppas många som har funderingar och tankar runt detta kan komma på mötet.

* Måste bara få dela med mig av ett foto på den tårta som bjöds till alla på  London Cocker som i år firade 75-års jubileum. Massor med extra priser till alla vinnare förstås och så bjöds det på tårta och vin till alla >>> Tårtan var kanske inte den godaste, inte alls i min smak, men det är ju tanken som räknas!
Jag var över för att slutligen välja ut den valp ur Sonjas kull som ska komma tillbaka till oss, och passade samtidigt på att bevista en utställning i England. Vinnarna från London Cocker finns att beskåda på nyhets sidan.
_____________________________

2007-11-16
* Det här med HD igen då... LÄS DENNA  HD-artikel !!
Har vi kastat bort pengar på HD röntgen i alla år och försakat flera hundar som kanske skulle kunna haft stort värde i aveln? Som artikelförfattaren skriver är det ju bara hundens fenotyp (alltså hundens eget värde, inte det som den nedärver) som man får fram genom HD röntgen. Det var precis detta som även den Tyska undersökning kom fram till, att även fast man i många år röntgat och använt HD fritt material, så har antalet HD fall konstant legat på ungefär samma siffror.
Artikeln sammanfattas med att den undersökande veterinären listar en del allvarliga konsekvenser, och avslutar med att "Förekomsten av andra allvarliga sjukdomar stiger, där dessa inte kan hittas genom röntgen eller DNA tester. Vi mister fokus på allvarligare sjukdomar som skadar hundens sundhet mer."
Kunde inte sagt det bättre själv!!

* Vi har fått snö här hemma. På en enda dag kom det ca 45 cm! Dagen efter hade vi solsken och ett par minusgrader och jag tog med hundgänget ut på en lång promenad på åkrarna, och med Otto i täten som plöjde upp en fåra som resten kunde ta sig fram i, hade dom bara hur kul som helst. Så dagen efter släppte jag glad i hågen ut gänget igen för en lika härlig promenad. ICKE!! Det hade nu blivit kramsnö... på många fastnade det inte alls mycket snö, men vissa, som tex Otto och Josåfin fick bäras hem igen. Om ni sett hur sälar tar sig fram så kan ni tänka er hur dom försökte ta sig fram. Nåväl, nu var det jag som fick lite motion istället, vilket ju förvisso kan behövas ;-) Fotot visar Folke, som var en av dom som kunde ta sig hem själv.

2007-10-26
* Ja, forumet på Cockerklubbens hemsida blev inte så välanvänt. Kanske medlemmarna tycker att den som sagt kom ut lite sent... Jag fick ialla fall svar på min fråga där om vad som hände med medlemmarnas önskan om mer information under året och att vänta med införande av central registrering tills alla frågetecken var utredda. Och svaret var att tyvärr krockade den önskan med beslutet om ansökan om tillfällig lättnad (Kennelklubben kunde inte acceptera den ena utan den andra) och att man istället valde att gå på den enkätundersökning som gjordes innan diskussionerna på årsmötet! Den undersökningen var endast menad att vara vägledande och tillräcklig information om alla restriktioner osv kom aldrig ut före den gjordes, så jag har svårt att förstå hur man kan gå på den istället för den önskan som medlemmarna uttryckte på årsmötet,  inte ens på ett årsmöte får man ta beslut genom enkätundersökningar eller röstning per brev, detta enligt stadgarna, man måste personligen vara på plats för att rösta på frågan. Nåväl, nu är det upp till styrelsen att presentera ett nytt hälsoprogram till oss före årsmötet så att vi där kan rösta om detta...
Jag hade nöjet att diskutera en hel del med Karin Gerhard från Tyskland som var här för att döma på Stockholms Cockerklubbs utställning nu i Oktober, hon har jobbat med avelsfrågor i Tyskland. I Tyskland idag är optigentesterna frivilliga och där används även optigen C hundar (affected) i avel, då alltid med A hundar. C-hundarna får endast användas så länge dom är ögonlysta u.a. Men man planerar nu att införa ett krav på att i varje kombination ska den ena parten vara optigen A, detta betyder att det införs krav på optigentester, men bara halvvägs liksom...
Ang HD situationen i Tyskland så har dom ett liknande system. Dom har nog HD röntgat lika länge som vi, men sedan några år tillbaka måste den ena föräldern i en parning ha A-höfter, den andra kan ha A, B eller C. Även efter detta har inga förändringar av resultaten skett och dom har nu insett att högre grader av HD alltid kommer att dyka upp då och då, oftast ur kullar med A-A föräldrar. Så nu har man istället börjat fundera på avelsindex istället som ett redskap.
För ett tag sedan var jag också övertygad om att avelsindex (där uträknas hundens avelsresultat mer än dess individuella resultat) också skulle vara ett utmärkt redskap för oss, och kanske kan det bli det i framtiden. Men med dom otillförlitliga metoder vi har idag vid HD röntgen så skulle inte ens avelsindex ge en korrekt utvärdering. Nej, tills metoderna runt röntgen har förbättrats kan jag inte förstå varför vi ska lita på detta och utesluta värdefulla avelsdjur.
Jag har fått stor respons på mina tankar här på sidan, och många med mig har liknande grubblerier,  och på andra ställen kan man också läsa om detta fenomen med stor ironisk humor.
Med sådan fokus på alla tester som råder nu verkar det som dom flesta glömmer bort att vi som uppfödare har ett stort ansvar att inte bara bevara rasens hälsa utan även exteriör och rasens historiska egenskaper. Även om man inte har tiden att lägga ner att jaga med sin Cocker så är det viktigt att hela tiden ha i bakhuvudet hur en Cocker ska arbeta, och att måste vara byggd därefter. Detta kan man ju både läsa sig till och även gå med på jaktprov. På mina hundar hemma tränas det förutom viltspår, endast för hemmabruk på apportering och vattenlust. Men på en del av hundarna sitter vissa egenskaper i utan träning. Clara tex är suverän på att stöta upp fasan. Hon rusar igenom buskagen i sicksack mönster och när en fasan lyfter kastar hon ner rumpan, som på ett osynligt tecken! Jag får faktiskt lite gåshud när jag ser detta... Urhäftigt att se hur det kan sitta i sådan egenskaper helt instinktivt. Hon är inte tränad alls och jag är inte med och styr. Häromdagen hade hon lite problem då en av fasanerna inte lyfte utan började istället att springa. Det var lite svårare för henne att sitta ner då, och inte förfölja. Men hon klarade det också till slut och lät den istället springa vidare och fortsatte sedan att söka igenom resten av buskaget!!

* Måsta bara få visa en bild på min fina Folke som häromdagen hittade ett hål i staketet och rymde ut på åkrarna tillsammans med Camilla. I 1 timme var dom ute och sprang över åkrar, genom skog och i lerdiken. Så här fin blir man då!! Med mig hemma i upplösningstillstånd, jag jag skapar alltid hemska scenarier i huvudet om vad som kan hända, när någon hund är på rymmen... Dom såg ialla fall jättenöjda ut när dom kom tillbaka så dom hade säkert haft jättekul..  Och detta med bara 3 dagar till utställning för Folkes del. Camilla har tappat all sin päls så där räckte det med en avsköljning. På Folke fick jag spendera lite mer tid... >>

* Och så lite ledsamheter... Baksidan med hunderiet är väl ändå att deras liv är kortare än våra. Att förlora en kär vän är aldrig något man vänjer sig vid och när det är dags hjälper det inte det minsta att man har fler hundar hemma. Det är ju saknaden av just den individen som är så svår... Den 19/10 lämnade Stanley - Ch SV Manaca's Peeping Tom nästan 12 år gammal,  jordelivet och vi hade, trots att han bott hos familjen Widenor sen valpben, mycket starka band till denne specielle herre.  Han var kennels första storvinnare och hjälpte stort till att bygga upp Manaca's namn. Han har varit med på så många utställningsresor, både med Yvette och med mig själv, och under familjens semesterresor utomlands har har bott här hos oss. Då jag även gör Yvettes hemsida har jag nu med tårarna rinnande fått flytta över honom från "våra hundar" till "tidigare"... Han kommer alltid att leva kvar i våra hjärtan med stor kärlek, tack för allt Stanley!! >>
___________________________

2007-10-17
* Ang. den tillfälliga lättnaden igen... nu finns ett forum på Cockerklubbens hemsida där vi medlemmar kan diskutera frågan. Lite svår att komma in på och lite "stökig" i sitt utförande, i mitt tycke  (kanske för att jag är blondin..), och lite sent ute kan tyckas. Vore inte ett forum vad vi hade behövt innan beslutet togs och hälsoprogrammet ändrades? Klubbens uppdrag var ju att fortlöpande under året ösa ut information på hemsidan. Jag har nu förstått att inget kommer att göras åt detta innan vårt nästa årsmöte, men det är ju bra om vi kan diskutera detta fram till dess, hoppas vi kan få igång sansade, konstruktiva diskussioner där, så dit och registrera in er folkens!  MEN i slutändan måste alla komma på årsmötet och rösta om hur man vill att vårt hälsoprogram ska se ut, det räcker som sagt inte att skriva under listor o.d. för att man ska göra sig hörd.

* En av uppfödandets bästa sidor är att följa generationer och det dom nedärver i flera led, vissa småsaker är så starkt nedärvda. En av dessa helt supercharmiga egenheter är att ligga på rygg, totalt avslappnade, precis som gelé. Hedvig var den första som gjorde detta och det har nu gått i arv i generationer. När dom väl ligger där på rygg kan man dra runt dom och lägga dom där man vill ha dom (oftast lägger dom sig nämligen alltid mitt på golvet så man snubblar över dom). Igår satt jag i kennelköket och hade som tur var kameran till hands. Först kom Folke (barnbarnsbarn t Hedvig) och la sig på rygg. När dom andra hörde att han fick lite uppmärksamhet för detta kom direkt både Hedvig själv och hennes dotter Greta och lade sig på rygg också. Jag drog ihop dom alla och tog ett foto på dom också. Medans jag höll på kom helt plötsligt även lilla Liliann, 4 månader gammal, Hedvigs barnbarn och lade sig i perfekt position för fotot, detta var första gången hon uppvisade den egenheten!

Först var det bara Folke...		sen kom Hedvig, och Greta		och sen slutligen även Liliann

2007-10-15
*Som du kanske läst på senaste nytt så har nu Sonja fått sin valpkull i England hos Sandy Platt, 10 st!! Sonja delar sitt valprum med den blå tiken Lulu, som fick sin kull valpar bara en dag före Sonja. Eftersom Lulu "bara" fick 5 valpar så lade Sandy över 2 av Sonjas valpar till Lulu, efter att dom först fått av den första viktiga mjölken av Sonja. Lulu accepterade sin nya valpar utan problem och Sonja accepterade att 2 st blev fråntagna av henne. Är dom inte barafantastiska!!
By the way... är inte Sonjas päls fint iordninggjord, med flätor o allt!?

Här är Sonja med nu 8 av sina valpar...		och här är Lulu med sina 5 och med dom 2 nya adopterade.

*Igår morse var herren i huset (det är alltså Johan) ute och jagade och hade turen att få ett rådjur. Barbro, vår tax kunde uppvisa ett strålande sökjobb. Jag har aldrig sett en stoltare tax då hon kom hem, gåendes bredvid rådjuret som bars över kennelgården till slakteriet! Och gissa om resten av gänget var intresserade av vad som kom hem, jag hade alla 20 hundar ute fritt så det var inte lätt för dom att ta sig över gården, alla försökte få en lukt och en glimt av bytet. På fotot bredvid kan du se hur dom försöker klättra över varandra för att kunna kika på det. Många av dom har ju fått känna på lukten då dom varit ute och spårat och dom var faktiskt ganska relaxade, men ni skulle ha sett dom andra! Alla valpar och alla ungdomar satt som klistrade utanför slakteriet även långt efter att dörren stängts, dom var såå söta!

______________________________________________________

2007-10-13
*Det blev många reaktioner på mina första tankar, KUL! Dom flesta reaktionerna kom som väntat på optigentesterna. Det verkar som om dom flesta är lika upprörda som jag på det nya hälsoprogrammet.
Cockerspanielklubben har lagt ut mer utförlig information på klubbens hemsida men det är fortfarande mycket jag saknar information om. Vad händer om jag parar en otestad hund på en hund testad normal/clear med SKKs remiss? Blir den kullen också avelsspärrad? Det borde den ju bli eftersom den otestade hunden kan vara vad som helst. Informationen på klubbens hemsida utelämnar  att det fortfarande är helt frivilligt att optigentesta. Du kan fortfarande para 2 ögonlysta u.a. hundar och få dom valparna registrerade precis som förut. Du kan också optigentesta utan SKKs remiss, för att bara själv veta statusen på dina hundar, och avla seriöst därefter.
Har också fått många reaktioner från utländska uppfödare som undrar vad vi håller på med i Sverige!?
Varför inte ha en avelskonferens tillsammans med våra grannländer för att gemensamt upprätta ett hälsoprogram som passar vår ras. Alla länder har poäng i sina program. Finland ex har ett mer avslappnat sätt att avla. Ögonlysning vartannat år istället för varje, dom har även HD index som visar att en hund med HD kan vara en bättre nedärvare av bra höfter än en med A-höfter. Många länder tillåter dessutom optgen C hundar (affected) i avel om dom paras med en A hund, där kan det ju bara bli carriers i hela kullen. Vi har ju ett stort utbyte av varandras avelsmaterial, och det skulle vara hög tid att alla vi uppfödare jobbar tillsammans för rasens bästa istället för att lämna över till klubben och sen gnälla över tagna beslut.
_______________________________________________________

2007-10-09
*Jag är inte så lite irriterad på den nya tillfälliga lättnaden i hälsoprogrammet... LÄTTNAD?? ...blev väl kanske inte så mycket till lättnad som var tänkt från början, mer en belastning som det nu blev.  Idén var från början var att tidigare avelsspärrade hundar skulle få användas i avel (om dom optigentestades som B, och parades med A hundar) fram till årsmötet då Cocker spaniel klubben skull lägga fram ett nytt förslag på hälsoprogram för rasen. Detta var ju ett utmärkt redskap att använda till detta. Det som nu hänt istället är att alla hundar som testats som carriers med SKKs remiss endast får paras med hundar som är införda i hunddata, testade som normal/clear. Hundar förs bara in idag om dom är testade med remissen. Dom får idag också paras med A hundar som testat utan remiss, men då beläggs hela kullen med avelsspärr om inte hela kullen optigentestas innan registrering, det blir en avsevärd merkostnad för uppfödaren!! Detta som skulle vara ett helt frivilligt redskap för uppfödarna kan jag inte längre se som frivilligt när man bara får använda dom hundar som SKK godkänner. Detta diskuterades ordentligt på vårt förra årsmöte, där tongångarna var helt klara över att vi ville ha ett frivilligt optigenprogram i ex 5 år för att sedan utvärderas. Hundar som inte testas med SKKs remiss påverkas inte av dessa regler, utan får paras med valfria, ögonlysta u.a. individer, under uppfödarnas egna ansvar... vad säger det om reglerna!?

*Jag har också tänkt mycket på detta med HD röntgen, ännu ett krav som vi uppfödare har på oss.  Fler uppfödare av andra raser jag talat med frågar varför vi har krav på HD röntgen på en så liten ras som Cocker spanieln, har rasen så stora problem? Och ärligt talat kan jag inte ge svar på varför vi gör det... bara av gammal vana och för kravet. Och nej, rasen har inte stora problem med hög frekvens av HD, inte heller är det vanligt att dom individer som får högre status än dom godkända A eller B, några problem med hältor osv... och hur tillförlitliga är egentligen dom resultat vi får? Gång efter annan hör man om utmärkta plåtar som avläses som C eller D höfter. Eller som det senaste där en och samma röntgenplåt lästes av som C och A höfter av 2 olika avläsare!! Pga av dessa helt otillförlitliga avläsningar, som också är avgörande av vilken klinik du röntgar på eller när under året hunden röntgas, utesluts fler helt utmärkta avelsdjur ur aveln. Hundar med för övrigt god hälsa och goda temperament som skulle kunna tillföra en hel del till aveln.  Skulle kravet på HD röntgen tas bort idag så skulle det minska fokus på en sjukdom som inte vår ras lider av, och krafter, tid och pengar skulle kunna satsas på annat. Jag är övertygad om att Svenska uppfödare skull fortsätta att röntga våra avelsdjur, precis som dom gör i andra länder, även om kravet försvann, och fortsätta aveln i samma seriösa anda som finns nu, men fokus på den skull försvinna.
Börjar det inte bli lite överdrivet hur vi testar våra cockrar... HD röntgen, ögonlysning varje år, optigentest, FN test... dom har hittat katarakt genen på pudel, kommer säkert snart på Cocker också, det forskas efter PNP genen på SLU... Vem ska i slutändan betala för dessa tester? Valpköparna? Uppfödarna? Till vilket pris? Vi har precis, i samband med RAS arbetet,  genomfört en grundlig kartläggning av hälsoläget på rasen där vi kunde konstatera att vi har en väldigt frisk ras, ändå ångar vi på med att testa våra djur som aldrig förr, varför, är det inte dags att stanna upp och tänka efter???

*Hade förresten tur det här året då bonden varit ute och gödslat och jag hade vinden på åt rätt håll och kände av det innan jag släppte ut hundarna på åkern, förra året hade jag inte samma tur... 15 fullpälsade cockrar och 1 tax, sprang då rakt ut på nygödslade åkrar och jag märkte inget förrän jag själv kom klampandes i det efter hundarna... gissa om jag hade lite jobb efter det. Några har sagt att jag har så fina pälsar på mina hundar, kanske kan detta vara en bidragande orsak!?

*"Träningsfesten" på gården, som gick av stapeln den 29 september blev riktigt lyckad. Så helt klart blir det en fest i samband med Världsutställningen nästa år. Den kommer att vara på fredagen före SSRKs utställning. Vi kör på i samma stil som det var den här gången, i Western stil med femkamp och "bonniga tävlingar" (ni som var med denna gång har lite försprång och vet vad ni ska träna på... ;-)), trubadur och barbecue, så alla kan börja ladda redan nu... ALLA är inbjudna!!
Så länge kan ni njuta av foton på "barhäng" och vår duktiga trubadur, eller var det temperatur..!?;-))

Copyright © Monica Forsander ~ Uppdaterad: 2010-05-20